Likvärdighet är inte samma sak som lika för alla – utan istället rätt nivå för var och en. I dag parkeras många särskilt begåvade barn: de lyssnar på genomgångar de redan kan, får ”hjälpa de andra så länge” eller “belönas” med ett extrablad med ytterligare uppgifter av samma sort. Tempo, komplexitet och djup matchar inte deras förmåga. Följden blir stagnation, ensamhet och tappad motivation. En del börjar tvivla på sig själva och på skolan. De här eleverna finns i alla grupper – oavsett kön, bakgrund eller funktionsvariation. Istället för lärande så blir skolan enbart förvaring.
När stimulansen säkras blir lärandet levande. När undervisningen differentieras kan tempot höjas och eleven kan accelerera i enstaka ämnen eller bredare. Tidig upptäckt gör att stödet kommer innan lusten försvinner, och strukturer som nivågrupper eller berikningsdagar ger både utmaning och sammanhang. Rektor organiserar, läraren har stöd och eleven möter likasinnade utan att lämnas ensam. Då ökar närvaro, välmående och resultat.
Det är så vi slutar förvara våra barn.
RFSB ser behov av:
Tidig upptäckt – Identifiering sker tidigt och systematiskt via BVC och förskola
Systematisk identifiering – säkra barnens behov genom kontinuerlig uppföljning i skolan, tex i samband med läsa-skriva-räkna-garantins screening
Särskild stimulans – En skolkultur med incitament där det är lika självklart att utmana särbegåvade som att stödja de med svårigheter
Möjliggör egna skolor – Ibland räcker inte förutsättningarna i den ordinarie undervisningen, därför behövs egna skolor, grupper och kontinuerliga berikningsdagar
Ett särskilt begåvat Sverige
