Inför valet talas det mycket om kunskap, likvärdighet och varje elevs rätt att lyckas i skolan. Men vad betyder de orden för elever som behöver betydligt större utmaningar än de får i dag? RFSB vill ha tydliga besked om hur politiken tänker säkerställa att särskilt begåvade elever får möjlighet att utvecklas oavsett var de bor, vilken skola de går på eller vilka vuxna de råkar möta. Därför ställer vi fem frågor som varje skolpolitiker borde kunna svara på före valet.
Särskilt begåvade elever är inte en grupp som står utanför skolans ordinarie uppdrag. Skollagen slår fast att alla elever ska få den ledning och stimulans de behöver för att utifrån sina egna förutsättningar kunna utvecklas så långt som möjligt. För elever som lätt når de betygskriterier som minst ska uppfyllas är lagen dessutom särskilt tydlig: de ska få ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.
Skolverket uppskattar att omkring fem procent av eleverna kan räknas som särskilt begåvade och konstaterar att de många gånger behöver andra utmaningar än sina klasskamrater. Samtidigt är gruppen långt ifrån homogen. Särskild begåvning är inte detsamma som att alltid prestera på topp, och Skolverket beskriver också hur elever kan underprestera, exempelvis för att de försöker passa in eller för att de har tappat lusten att lära. Det finns alltså redan ett tydligt uppdrag att möta även dessa elevers behov. Problemet är att möjligheterna i praktiken fortfarande kan se väldigt olika ut. Skillnaden mellan en fungerande och en mycket problematisk skolgång kan vara att eleven möter en lärare som känner igen särskild begåvning, en rektor som har kunskap och mandat att hitta lösningar eller en huvudman som har byggt upp fungerande arbetssätt. På andra håll kan familjen behöva börja från början med att förklara både elevens behov och skolans ansvar.
Det är just den skillnaden vi vill komma åt. Ett barns möjlighet att utvecklas ska inte bygga på att rätt personer råkar finnas på rätt plats. Om skollagens ambition om en likvärdig utbildning och möjlighet att utvecklas så långt som möjligt ska betyda något också för särskilt begåvade elever, behöver det finnas strukturer som fungerar även när den enskilda skolan saknar tidigare erfarenhet.
Därför vill RFSB ha svar på fem frågor från de partier och politiker som vill ta ansvar för svensk skola efter valet.
1. Hur tänker ni säkerställa att ett särskilt begåvat barns möjligheter inte avgörs av vilken skola eller kommun barnet tillhör?
En likvärdig skola betyder inte att alla elever ska få exakt samma undervisning. Skolverket beskriver tvärtom likvärdighet som att hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov. För en särskilt begåvad elev kan det innebära högre tempo, större komplexitet, möjlighet till fördjupning eller att få arbeta på en högre nivå än den egna årskursen. Skolverkets stödmaterial vänder sig därför inte bara till enskilda lärare utan också till rektorer, elevhälsa och huvudmän. Där lyfts frågor om hur verksamheten organiseras, hur skolor följer upp om särskilt begåvade elever faktiskt får den stimulans de behöver och hur huvudmannen kan skapa förutsättningar för arbetet.
Det är en viktig skillnad. Om lösningen enbart ligger hos den enskilda läraren blir elevens möjligheter också beroende av vilken lärare eleven råkar få. Om kunskapen och arbetssätten i stället finns i organisationen kan skolan agera även när en elevs behov går utanför det som ryms i den vanliga undervisningen.
RFSB vill: Gör likvärdigheten verklig
Det behövs strukturer som gör att särskilt begåvade elever får tillgång till rätt stimulans oavsett skola, kommun eller huvudman. Kunskap, rutiner och möjligheter till exempelvis fördjupning och acceleration ska inte behöva uppfinnas på nytt varje gång en särskilt begåvad elev behöver något annat än sina klasskamrater.
Ett barns postnummer ska inte avgöra hur långt barnet får möjlighet att utvecklas.
2. Vem har ansvaret för att skolans personal får kunskap om särskild begåvning?
En lärare som har kunskap om särskild begåvning kan göra en avgörande skillnad. En elev som uppfattas som omotiverad, rastlös eller ointresserad kan behöva något helt annat än fler uppgifter på samma nivå. Det kan handla om större komplexitet, snabbare progression eller möjligheten att arbeta med frågor som faktiskt kräver ansträngning.
Men det är orimligt att bygga ett skolsystem på att enskilda lärare råkar känna till området, själva söker upp fortbildning eller har mött en särskilt begåvad elev tidigare. Skolverkets eget material om särskild begåvning tar uttryckligen upp hur huvudmän och skolor kan utveckla utbildningen för att möta dessa elever, hur ansvaret för insatser kan fördelas och betydelsen av kompetensutveckling. Det betyder inte att varje lärare måste vara expert på särskild begåvning. Däremot behöver det finnas tillräcklig kunskap i organisationen för att känna igen signalerna, förstå att särskild begåvning och hög prestation inte är samma sak och veta vart man ska vända sig när den vanliga undervisningen inte räcker.
RFSB vill: Lyft kompetensen
Kunskap om särskild begåvning behöver finnas i lärar- och skolledarutbildningar och vara en del av relevant kompetensutveckling. Huvudmän behöver samtidigt ta ett tydligare ansvar för att kunskapen finns och hålls levande i organisationen.
Ingen elev ska vara beroende av turen att få ”rätt” lärare. Kompetens förändrar liv – och ansvaret för den kompetensen kan inte läggas på den enskilda läraren.
3. Hur säkerställer ni att en elev som redan når kunskapsmålen ändå får fortsätta utvecklas?
Här är skollagen ovanligt tydlig. Elever som lätt uppfyller de betygskriterier som minst ska uppfyllas ska få ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling. Skolverket påminner också om att rätten till extra anpassningar och särskilt stöd är kopplad till risken att inte nå kriterierna, medan skyldigheten att ge ledning och stimulans gäller även de elever som redan klarar dem. Det är en viktig skillnad, eftersom mycket av skolans uppföljning av naturliga skäl fokuserar på om elever når målen. För en elev som ligger långt före blir den relevanta frågan en annan: hur mycket har eleven faktiskt fått möjlighet att utvecklas?
En elev kan klara alla uppgifter och få höga betyg utan att undervisningen har inneburit särskilt mycket nytt lärande. Om skolarbetet under lång tid inte kräver ansträngning finns dessutom en risk att eleven inte får samma möjligheter som andra att utveckla exempelvis studieteknik, uthållighet och förmågan att hantera verkligt svåra problem.
Därför behöver skolans uppföljning handla om mer än måluppfyllelse. Den behöver också handla om progression.
RFSB vill: Säkra stimulansen
RFSB vill se tydligare strukturer för hur skolor planerar och följer upp utvecklingen även för elever som redan ligger långt fram. För en särskilt begåvad elev kan det innebära fördjupning och större komplexitet, men ibland också ett högre tempo eller undervisning på en högre nivå.
Skolans uppdrag är inte avslutat när eleven har passerat gränsen för godkänt. Uppdraget är att ge eleven möjlighet att utvecklas så långt som möjligt.
4. Ska en elev som är redo för nästa nivå få gå vidare – även om eleven är ”för ung”?
Acceleration framställs ibland som en extraordinär åtgärd, men inom undervisningen av särskilt begåvade elever är den ett etablerat pedagogiskt verktyg. Skolverkets material beskriver acceleration tillsammans med berikning som två grundläggande sätt att möta särskilt begåvade elever. Acceleration kan innebära allt från att arbeta snabbare genom materialet till att läsa på en högre nivå eller flytta upp en årskurs. Det innebär naturligtvis inte att alla särskilt begåvade elever ska flytta upp en klass. Elevens kunskaper, mognad, sociala situation och egna önskemål behöver vägas samman. Men elevens födelseår bör inte automatiskt sätta gränsen för vilken undervisning som är tillgänglig.
Frågan har dessutom fått ökad politisk aktualitet. Regeringen konstaterade inför de senaste lagändringarna att möjligheterna att läsa i snabbare takt och på högre nivå inte alltid varit tillräckliga för elever som behöver extra utmaningar, och att skolan behöver fler verktyg för att erbjuda stimulans, breddning och fördjupning. Det är ett steg i rätt riktning. Nästa fråga är hur vi säkerställer att möjligheterna faktiskt fungerar i praktiken och är tillgängliga för elever oavsett vilken skola de går på.
RFSB vill: Låt elever gå vidare när de är redo
Acceleration behöver vara ett reellt och tillgängligt pedagogiskt verktyg. När en elev är redo för undervisning på nästa nivå ska skolan kunna hitta en väg framåt, även när den vägen går utanför den egna årskursens undervisning.
Det ska inte krävas en ovanligt modig rektor, en eldsjäl till lärare eller föräldrar som driver frågan i åratal för att det ska bli möjligt.
5. Vad ska en familj kunna göra när skolan och huvudmannen inte ger en särskilt begåvad elev den utbildning eleven har rätt till?
I dag finns en formell väg för klagomål. Skolinspektionen beskriver att en familj först bör vända sig till skolan och rektorn och, om problemet inte löses, lämna klagomål till huvudmannen. Huvudmannen är enligt skollagen skyldig att ta emot och utreda klagomål. Därefter går det att lämna information om brister till Skolinspektionen. Men det är inte samma sak som att en enskild elev har en tydlig och effektiv möjlighet att få sin rätt till ledning och stimulans prövad.
Det blir särskilt tydligt när eleven redan når kunskapsmålen. Rätten till extra anpassningar och särskilt stöd är utformad kring elever som riskerar att inte nå de kriterier som minst ska uppfyllas. För eleven som klarar målen men inte får möjlighet att utvecklas vidare ser systemet annorlunda ut, trots att skollagen uttryckligen säger att även denna elev ska få ledning och stimulans för att nå längre. För många familjer blir vägen därför lång: samtal med läraren, möten med rektorn, kontakt med huvudmannen, nya möten och nya förklaringar. Den som har kunskap, tid och ork kan fortsätta driva frågan. Den som inte har det riskerar att få nöja sig med att konstatera att barnet åtminstone ”klarar skolan”.
Så bör inte barns rättigheter fungera.
RFSB vill: Säkra rättigheterna
RFSB vill se en tydligare möjlighet att få frågan prövad när en skola eller huvudman inte säkerställer den ledning, stimulans och utveckling som en särskilt begåvad elev behöver. Rättigheter måste få konsekvenser även när eleven redan klarar de lägsta kunskapskraven.
Ett barns möjlighet att utvecklas ska inte avgöras av hur länge familjen orkar driva frågan.
Fem frågor som förtjänar fem tydliga svar
Vi förväntar oss inte att alla partier ska föreslå exakt samma lösningar. Det finns politiska vägval kring hur ansvar ska fördelas, hur kompetens ska byggas och vilka förändringar som behöver göras i lagstiftning, styrning och organisation. Men den som vill ta ansvar för svensk skola behöver också kunna beskriva hur skolan ska fungera för de elever som behöver betydligt större utmaningar än de får i dag. Därför vill vi veta hur partierna tänker skapa en mer likvärdig skola för särskilt begåvade elever, vem som ska ansvara för kompetensen, hur elevernas fortsatta utveckling ska säkras, hur det ska bli möjligt att gå vidare när man är redo och vad en elev eller familj faktiskt ska kunna göra när systemet inte fungerar.
Frågorna handlar ytterst inte om att skapa en särskild gräddfil för några få elever. De handlar om något betydligt mer grundläggande: om vi menar allvar när vi säger att svensk skola ska möta elever utifrån deras olika förutsättningar och ge dem möjlighet att utvecklas så långt som möjligt. Särskilt begåvade elever sitter i klassrummen redan i dag. Några av dem blomstrar därför att de har haft turen att hamna i en miljö där deras behov förstås. Andra väntar fortfarande på undervisning som utmanar dem.
Inför valet vill vi därför uppmana föräldrar, lärare, skolledare, medlemmar och andra som delar vår övertygelse att använda de här fem frågorna. Skicka dem till era lokala politiker, ställ dem på valmöten, dela dem med partiernas skolpolitiska företrädare och fråga vad de faktiskt tänker göra.
För ett barns möjlighet att nå sin fulla potential och må bra i skolan ska inte vara beroende av tur. Det ska finnas ett system.
Källor och vidare läsning
Sveriges riksdag – Skollag (2010:800), framför allt 1 kap. 4 § och 3 kap. 2 §
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/skollag-2010800_sfs-2010-800/
Skolverket – Särskilt begåvade elever
Aktuellt samlings- och stödmaterial för lärare, elevhälsa, rektorer och huvudmän. Sidan är senast uppdaterad 28 maj 2026.
https://www.skolverket.se/kompetensutveckling/stod-i-arbetet/sarskilt-begavade-elever
Skolverket – Extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram
Information om skillnaden mellan stödinsatser för elever som riskerar att inte nå betygskriterierna och skolans skyldighet att ge ledning och stimulans till elever som lätt når dem.
https://www.skolverket.se/styrning-och-ansvar/regler-och-ansvar/ansvar-i-skolfragor/extra-anpassningar-sarskilt-stod-och-atgardsprogram
Skolverket – Att undervisa särskilt begåvade elever
Stödmaterial om bland annat acceleration, berikning och undervisning för särskilt begåvade elever. Materialet är äldre, men Skolverket anger på sin uppdaterade samlingssida att innehållet fortfarande är relevant.
https://www.skolverket.se/download/18.5dfee44715d35a5cdfa2d41/1516017579465/Att-undervisa-sarskilt-begavade-elever.pdf
Sveriges riksdag – Lärare och elever, betänkande 2025/26:UbU9
Aktuell redogörelse för bland annat bestämmelserna om ledning och stimulans samt förändringarna som ger elever större möjligheter att läsa på högre nivå och i snabbare takt.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/betankande/larare-och-elever_hd01ubu9/
Skolinspektionen – Gör det här innan du lämnar information till oss
Aktuell information om skolans och huvudmannens ansvar samt vägen för klagomål. Uppdaterad i mars 2026.
https://www.skolinspektionen.se/om-oss/kontakta-oss/lamna-information-till-skolinspektionen/det-har-innan-du-lamnar-information-till-oss/
RFSB – Ett särskilt begåvat Sverige
https://rfsb.se/ett-sarskilt-begavat-sverige/