Jag har arbetat som pedagog i över 25 år.
Jag har varit mamma i 11 år.
För mig introducerades begreppet “särskild begåvning” en dag om en kille som jag undervisade på högstadiet. En kille som jag ärligt talat tänkte – “han som bara klagar och stör…” Även mina kollegor tyckte liknande och det har hänt i flera lärarrum att det har ifrågasatts när begåvning kommit på tal. Jantelagen är stark och vi pedagoger tror ibland att vi vet “allt”. MEN det var då och nu är klimatet mer tillåtande och även pedagoger vet mer tack och lov. Det är INTE lika tabubelagt mer men det är tyvärr fortfarande inte lätt att bli hörd trots det. Därför är jag väldigt tacksam, som både mamma och pedagog OCH människa, att RFSB finns – en intresseförening som kan göra skillnad och hjälpa just de barn/ungdomar/vuxna som blir ifrågasatta. Det kan vara en tung och stundtals ensam kamp som förälder att kämpa men vi är fler som kan och vill skapa bättre förutsättningar så det går att skapa en bättre tillvaro. Kunskap och nätverk är två fantastiskt bra komponenter. RFSB:s mål är att sprida goda exempel och skapa kontaktytor mellan såväl barn/ungdomar, föräldrar som mellan pedagoger.
Jag personligen har haft stor nytta av att jag kan skolans värld men det har varit en balansgång då det har varit så svårt att särskilja rollerna och att inte bli enbart en “jobbig” förälder som dessutom känner till spelreglerna och förutsättningarna. Vi behöver samarbeta! Inte motarbeta och misstro. Det borde inte vara svårt att inse att det finns de som är snabbare och de som är långsammare och sen den största delen mittemellan. Med kunskap och samarbete kommer vi att nå fler människor – stora som små!
Det finns flera anpassningar, åtgärder, hjälp etc. som kan gagna alla elever i skolan – inte bara de som är särkilt begåvade.
Tänk om det är så att vi ENBART genom att samarbeta och lyssna på varandra kan låta ett barn blomma ut?
Då är det ju värt allt tänker jag 🙂
PS. visst är det roligt att en Nobelpristagare hette Goodenough 🙂 ? DS.